”Oh my god, it’s you!” säger hon högt och Niall släpper min hand och ser sig om. Jag ser att hans blick flackar till Liam borta i kiosken. ”I- I- I-” stammar tjejen som fumlar med sin telefon. Niall ler självsäkert och signalerar till mig att fortsätta gå. Eleanor lägger en arm om mig och vi skyndar ut genom entrén. I ögonvrån ser jag Niall ta tjejens telefon och ta en selfie med henne och honom. Eleanor vinkar till sig en taxi som vi sätter oss i medan vi väntar. 

---

 

Paul sitter på nocken av det mörklackade träbordet. Samma bord som vi samlats runt dagen då Cindy råkat sätta sig i samma lift som mig. Då hon nästan skrämt mig ur skinnet och fått mig att vånda över resans syfte. Nu sitter vi alla där igen, och Cindy sitter uppkrupen i mitt knä med huvudet mot min axel. Jag gnuggar mina händer över hennes rygg och hon andas tyst i kröken av min käklinje. Louis sitter bredvid mig och jag ser att han håller Harrys hand under bordet. Harry ger honom komfort genom att låtsa sin tumme cirkla över Louis knoge. Jag ler för mig själv, mötet känns som en överreaktion av en liten händelse (som vi redan är vana med). 

”So boys, we had a little incident yesterday” börjar Paul byråkratiskt. Han har händerna flätade framför sig på bordet och vi studerar honom ingående medan han pratar. Eleanor nickar instämmande och ger Louis ett vagt leende som för att säga att allt är okej. Harry ser på Cindy som biter sig i läppen och jag kollar på Liam som mimar något som ser ut som ”it’s gonna be okay”. 

”You don’t say…” mumlar jag och Zayn ser upp på mig med stora runda ögon. 

”I actually don’t get what happened.” flikar Louis in och kliar sig med sina fria hand i håret. Paul suckar och särar händerna i en lugnande rörelse. Snön som viner förbi utanför fönstret får mig att rysa och Cindy ger mig ett varmt nyp i underarmen och jag uppfylls av värme igen. Jag sätter Liam på att förklara vad som hänt. Hans mörka röst får det att låta värre än vad det egentligen är, och jag himlar lite med ögonen medan han berättar. Egentligen hade en sådan rörelse skapat argument, men just nu så är det som om alla våra argumentationer bara försvinner. 

”The management has decided that it wasn’t a big thing, we’re trying to cover it up with tour-information and some old unrealesed photoshoots and it’s working quite well.” informerar Paul och vi suckar alla i lättnad. ”You won’t have to leave yet, we’ll be able to stay until our set date.” Han ler vagt mot Cindy och jag placerar en puss på hennes panna. Jag känner att hennes ögonbryn åker upp i ett leende. Jag älskar när hon drar upp sina bryn, för det gör att hennes ögon blir extra stora och särskilt runda och glittrar lite extra. Hennes blonda hår faller runt mina axlar och jag trycker henne ännu lite närmare. Paul har inget mer att infoga och vi beviljas att lämna bordet. Jag, Cindy, Harry och Louis sitter dock kvar. De två pojkarna har skjutit sina stolar närmare varandra och Louis har lutat sig in i Harrys famn. Harrys stora händer omsluter perfekt Louis’ höfter och Louis’ huvud är som format för Harrys nacke. 

  

”So Cindy,” det är Louis som tar till orda. ”Everyone seems to really like you.” Jag känner hur hon stelnar till under mina fingrar när han säger det. Han ger henne en drypande blick och Harry knackar honom lätt på höften för att avleda honom. Han brukar göra sådant, små nyp och smekningar som gör Louis lugn. Cindy nickar och ler.  ”Hopefully.” Hon skrattar till och jag blänger surt på honom. 

”It must be truly amazing to meet your biggest idols and become friends with them just like that,” han knäpper med fingrarna och studerar hennes ögon in i minsta detalj. 

”Well, you should know shouldn’t you?” frågar Cindy. ”Must have been nice to meet Robbie Williams, one of your biggest idols.” säger hon syrligt. 

”How is it when everything falls out exactly as in a fanfiction, is it nice?” frågar han. 

”Firstly, don’t you dare to put fanfiction down like that, it’s art. I get why you’re always portrayed as the rude one.” säger hon kort. ”Read any Larry fanfiction in a while, I bet everything is pretty much true.” Louis höjer ögonbrynen och är precis påväg att slänga något tillbaka. 

”Cindy!” säger jag kastar en blick på Louis som har ögonbrynen uppe vid hårfästet. 

”It’s tr-” börjar hon men blir avbruten av Harry:

”You’re not the one to judge, Lou. They look splendid together and so do we, you should be happy for your brother.” Louis vänder sig mot Harry och ger honom en kyss och mumlar något som bara Harry kan höra. 

”I love that.” säger Cindy och lutar sitt huvud mot min tinning. Hon fångar de båda andras uppmärksamhet och Harry släpper ut ett förvirrat: 

”What?” 

”How you call yourselves brothers, it’s nice.” säger hon. 

”Oh,” Louis kommer av sig lite. ”But we are.” Harry ger honom en till kyss och jag muttrar: 

”Incest.” Som svar får jag ett finger av Harry och jag hostar lätt till av skratt. Ljudet av deras läppar är allt som hörs för några korta minuter, sen är det Cindy som bryter tystnaden igen. 

”It’s getting late, I should head home.” säger hon och bryter i och med det även deras kyss. 

”Yeah right!” säger jag och hon reser sig från mina svagt domnade ben. Louis reser sig också och drar med sig Harry på vägen upp. På vägen mot dörren så lägger han handen på Cindys axel och viskar så bara hon hör: 

”No hard feelings?” 

”No hard feelings.” bekräftar hon och ger dem båda en kram innan vi två rör oss ner för trappan och mot entrén. Hon kramar sin halsduk i ena handen och min hand i den andra. Hon har stora händer i jämförelse med Louis’, men små i jämförelse med mina. Jag är så lycklig att jag har henne, just henne. Hennes blå ögon gnistrar av bråket hon försökt trigga igång med Louis och hennes fötter tar två trappsteg i taget. Sättet hon andas på och sättet hon rör sina läppar på. Viset hon rynkar pannan och hon gillar att knacka på sina nyckelben. Allting sluter upp henne, skapar henne och jag är övertygad om att hon kan storma världen. 

  

Snön slår emot oss och en ensam taxi står och väntar på tomgång precis utanför. Jag försöker urskilja liften som går strax nedanför hotellet, men himlen är mörk och luften full av is. Hon öppnar hastigt bakdörren och hoppar in i taxin och jag böjer mig efter henne. Snöflingor har fastnat i hennes ögonfransar och jag ger henne en lätt kyss. 

”See you tomorrow?” säger hon efter hon besvarat kyssen. 

”Promise, no snowstorm stops me.” säger jag med ett leende och snuddar vid hennes näsa med mina läppar och smäller sen igen dörren mellan oss. Hon vinkar lite och baklyktornas ljus försvinner suddigt in i stormen. 

***

Jag vänder mig oroligt i sängen. Den är smal och obekväm och tankarna glider tillbaka på den stora fluffiga dubbelsängen jag haft beslag på sen vi anlänt i Åre. Min säng stod i fullt förfogande för Louis och Harry under natten och motvilligt hade jag klättrat upp i Harrys säng. Drömmen jag har handlar om att jag är i ett mörkt rum och att väggarna tickande rör sig närmare mig. Tickandet låter som skrik och de super in mina rop på hjälp och kvar finns bara jag och klämmande väggar. Jag vaknar av att någon lätt petar mig i sidan och jag snurrar över på sidan och frustar chockat till när Zayn kikar upp över kanten på våningssängen. 

 ”What the-, what’re you doing up?” frågar jag förvirrat och gnuggar mig själv i ögonen. Zayn har sin underställströja på sig och hans långa fingrar krokar kanten på sängen. Han stirrar stint på mig och vinklar huvudet mot fönstret. Jag rynkar pannan och stödjer upp mig på armbågarna. ”Is that..?” frågar jag.

”Yes.” svarar han och skakar lite på huvudet. ”Woke me up.” 

”Well, that’s pretty damn amazing I must say.” säger jag och spetsar öronen. Han har rätt, ett dovt hurrande ljud hörs från det öppna fönstret. Jag klättrar ner från sängen och drar med mig en av de filtarna Harry lämnat kvar uppe i sängen för att skydda sig mot Zayns öppet-fönster-vana. Vi smyger tillsammans fram mot fönstret och kikar försiktigt ut. En storm av skrik stiger mot oss och jag vinkar försiktigt och stapplar sedan tillbaka in i rummet. 

”Go wake Liam, I’ll wake the love birds.” säger jag snabbt och knycker på huvudet mot dörren. Zayn nickar och drar snabbt på sig sina skor och smiter ut genom dörren. Själv gläntar jag på dörren till Harry och Louis och finner dem i ett dunkelt upplyst rum och med ett vitt täcke stretande emellan sig i kampen om värme. Jag smyger fram till Louis och petar försiktigt på honom. Han ger ifrån sig ett purrande ljud som Harrys ögonlock genast fladdrar av. Han öppnar ögonen och sätter sig spikrakt upp i sängen. ”Erm, Harry. We’ve a situation.” säger jag och nickar mot fönstret. 

 ”Why’re you dressed in a blanket?” frågar Louis sluddrigt och jag suckar aningen. ”Craic?” frågar han och jag nickar. 

”Whatever craic you want.” svarar jag och smyger bort till Harry som kikar ut genom fönstret och ner på parkeringen där säkert femtio personer står och tillsammans stämmer in i Live While We’re Young. 

 

Let's go crazy, crazy, crazy till we see the sun

I know we only met but let's pretend it's love

And never, never, never stop for anyone

Tonight let's get some

And live while we're young 

  

”Time to pack?” frågar Harry lugnt. 

”I’d say so.” svarar jag med en kort nick. 

 

***

Propellrarna på helikoptern smattrar och vi sitter tätt hopklämda bakom piloten som precis meddelat att vi börjat flyga in mot Trondheim där ett privatplan ska vänta på oss. Zayns arm ligger runt mig och jag fumlar med min avstängda telefon. 

”I promised her.” mumlar jag och knackar telefonen mot mitt knä. 

”You said that.” suckar Louis, ”Just tell her that we had to change our plans.” 

”Gosh why did you take that picture with that girl?” frågar Liam barskt. 

”Because she was a fan, and you should be thankful for her.” snäser jag tillbaka. Vi sitter tysta och telefonen förblir avstängd och Cindy oinformerad. ”I’ve got no reception in Norway, so I won’t be able to call her before London.” 

”Tough life.” svarar Louis. Jag stönar irriterat och kryper upp mot Zayns bröst. 

”Always the rude one.” mumlar jag och Harry skrattar till men sätter snabbt en av sina stora händer för munnen. Louis himlar med ögonen. 

”We had a pretty great time, ey lads?” säger Zayn uppmuntrande och börjar göra cirklar med sin hand på min rygg. Jag nickar och Liam kliar sig i pannan. 

”Yeah, I suppose.” säger han. Hans ögon längtar också efter Danielle, men även deras tjejer lämnades kvar för att sedan bila in till Trondheim och komma strax efter dem. Veckorna hade gått så fort, bara rusat förbi och ingen av dem kunde ha anat att en liten svensk tjej, ett fan, skulle röra om så mycket i grytan för dem. 

---

 

Näst sista kapitlet. Vill verkligen avsluta den här, men Cindy har glidit mig lite ur fingrarna. Hösten har varit väldigt omtumlande för mig, ny stad, ny skola, nytt jobb och nya vänner. Allting är nytt och mina hjärnceller trötta. Men tack till er som hänger kvar, tycker om er väldigt mycket! xx