Jag vinklar bort datorskärmen från sängen och drar upp ena benet under mig. Niall sitter på min säng och bläddrar lite i en bok som han hittat på mitt sängbord. Mitt finger rör sig över plattan på datorn och ytterligare hundra tweets flimrar förbi på skärmen. Jag är inne på hans hashtag på Twitter, och det ord som förekommer mest i samband med hans namn, bortsett från ”follow”, är ”fuck”. Fuck me, fuck me, fuck me. Upprepningen känns som en trans, och jag sneglar svagt på honom. Han verkar inte notera mig och jag återgår till flödet. Jag har gjort det; fuckat Niall Horan. Problemet är det att jag inte känner mig lyckad på något sätt - jag känner mig tom. Som om han tagit något ifrån mig som kommer vara helt omöjligt att ta tillbaka. Det känns inte dåligt och jag ångrar inte att jag gjorde det, men det känns... underligt.  

”Are you okay?” frågar han. Jag nickar och stänger datorn. 

”Yeah, I’m fine.” Jag ler och snurrar min stol mot honom. Han sätter sig med flätade fingrar och kollar på mig, boken ligger bredvid honom på sängen. Mina ögon försöker hela tiden dra sig mot hans skrev, men jag tvingar kvar blicken mot hans ögon. De är isande blåa och innehåller ett liv jag inte sett hos honom på länge. Som om att han glömt bort allt om mig och Harry, som att han förstår att det är han och mig. 

”Good” säger han mjukt och håller fram en hand. ”Come here.” Jag reser mig och går fram till honom. Han slingrar sin arm runt mig och jag kryper upp i hans starka famn. Hans kind är stubbig och han luktar handkräm och svett. Jag ger honom en puss och ler mot hans läppar. Vårt kel avbryts av att hans telefon ringer. Han fumlar fram den och svarar aningen irriterat. 

”Heey, it’s Liam!” Niall har satt på högtalare så att vi båda ska kunna höra. 

”We’ve been in a band for three years mate, I’m pretty sure I know who you are.” svarar Niall. 

”Right, but do you and Cindy wanna come and go zip lining?”  

”Ehm, but there’s just six spots in a group.” säger jag. 

”Oh, hi Ci!”

 ”Hi Liam.” 

 ”Anyway, Harry and Louis doesn’t wanna come and I don’t know where Zayn’s at.”

 ”Yeah sure, when do we need to be there?” frågar Niall. 

”Thirty minutes?” frågar Liam och vi får väldigt brått att rota fram kläder och skor. 

*** 

Vi står alla samlade uppe i ett litet torn byggt av stockar och metall. En tunn vajer är ordentligt svetsad till tornets tak och den är så lång att man inte ens ser slutet. Luften är kall men inte en vind drar ner snö från träden runt om oss. Niall håller sina starka armar runt min överkropp och våra hjälmar klinkar när de nuddar varandra. Jag känner hans andedräkt i nacken och jag kan inte låta bli att le. 

Ledaren för vår grupp är tur nog ingen jag känner, det hade varit en lång ranta att förklara vad jag gör där med fyra engelsktalande turister och varför en av dem klänger på mig som en blodigel. Instruktören ger oss än en gång instruktioner på hur selarna ska sitta och jag bryter mig loss från Niall för att hjälpa Eleanor att justera hennes. Instruktören lägger en hand på hennes axel och frågar om hon vågar åka först. Hon nickar osäkert och tar ett par tveksamma steg mot kanten av tornets plattform. 

”Don’t worry, there’s heaps of snow down there” säger Liam uppmuntrande och ger henne ett brett leende. Hon skrapar ner lite snö som faller ner under henne och hon flackar lite med blicken. Instruktören hakar hennes sele i en kabinhake som ligger runt vajern. Hon står tvekande på kanten med det bruna håret utslaget över axlarna. Hon biter sig i läppen och kastar sig sedan ut. Vi ger ifrån oss ett hejande rop innan luften trängs igenom av hennes skrik. Vi skrattar åt henne och jag stiger snabbt fram och frågar om jag får åka efter. Jag bibehåller mitt talande i engelska för att inte skapa någon slags förvirring för honom och han kopplar glatt in mig. Eleanors skratt hörs ända upp till oss och jag kastar mig ut för stupet. Selen fångar upp mig och jag studsar i luften innan den fjädrar tillbaka och jag blir hängandes rakt ner samtidigt som jag viner fram mellan granarna högt ovanför det vita fluffet nedanför. Eleanor tar emot mig tillsammans med vår andra instruktör och vi kramar snabbt om varandra. Instruktören börjar plötsligt svära i sin walkie-talkie och jag ser undrande på honom, han informerar oss om att anordningen bara trasslar lite och att det inte är något att oroa sig för. Vi nickar förstående. Jag och Eleanor lutar oss emot ett av träräckena och jag ser nyfiket på henne. 

Till skillnad från de andra får jag en tryggare känsla nära henne. Hon verkar lugn och sansad och är inte kort i komplimanger. Min uppfattning hade annars alltid varit att hon varit ganska självgod och rentav kaxig, men i verkligheten är hon verkligen vänligheten själv. En tanke på Larry flaxar förbi i mitt sinne, är det rätt tid att fråga? Jag vrider på mig lite och blickar uppför vajern. Instruktörerna snoddar fortfarande med rep och vajrar och jag tar ett djupt andetag och kollar på Eleanor. 

 ”I need to ask you something.” säger jag nervöst. Eleanor lägger huvudet på sned. 

”Sure, what is it?”

 ”It’s kind of private.” Jag känner mig dum där jag står. 

 ”Okay, I might not answer it but I’ll give it a go.” säger hon och ler samtidigt som hon granskar mitt ansikte med sina stora bruna ögon. 

 ”Harry-told-me-that-Larry-is-real-and-I’m-just-really-confused-why-you’re-here.” säger jag jättesnabbt. Hon rynkar pannan och ber mig att upprepa vad jag just sagt. ”If Larry is real, and according to Harry it is, why are you here?” Hennes mun formar ett O och hon ryggar tillbaka lite. Jag biter mig hårt i läppen och studerar hennes ansikte. Det formar en blandning mellan förvåning, förvirring, ilska och lättnad. 

 ”Did Harry tell you this?” frågar hon långsamt. Jag nickar och hon drar ett djupt andetag och börjar plocka lite med sina stickade vantar. 

 ”Well… I’m kind of paid to be with Louis. I know it sound horrible, but we’re really good friends really and I knew everything about the two of them when this started. We really like to hang out together, all of us, and me and Lou are having a blast every time we’re out in public because there’s a lot of funny comments.” Hon ler men jag ser att hennes ögon är lite blanka. Det är troligen ett stort steg att hon berättat det här, speciellt för mig som bara är ett litet fan. 

De ansvariga har lyckats trassla ur linan och jag hör att de ropar att nästa kan komma ner nu. 

 ”Is that why he isn’t here today?” frågar jag och hon rycker på axlarna. 

 ”I suppose so.” svarar hon. 

 ”But, isn’t it hard to get all the hate?” frågar jag försiktigt. Hon biter sig i läppen och ler sen. Hennes kinder är varmt rosiga. 

 ”Sometimes, yes. But I’m having a great lot of fun.” Jag ler och ger henne en kram. Hon håller mig nära och jag känner hennes parfym i håret. Vajern rasslar till snart glider Niall in. Han håller ut armarna för att hålla balansen på avsatsen och när han blir urkopplad går han fram till mig. Jag sadlar genast bort från den nedstämda stämningen som legat över mig och Eleanor och ser på honom. Det blonda håret är nedtryckt av mössan och hans blå ögon tindrar ikapp med himlen. 

 ”You were brave enough to do it!” säger jag ironiskt och han tar några steg mot mig och lyfter upp mig. 

 ”Say that again!” väser han och försöker låta skräckinjagande, men det lämnar inget djupare sår i mig och vi alla tre börjar skratta. Hon sätter ner mig igen och ger mig en lätt puss på munnen. Samma slirande ljud skär genom luften och snart står även Liam nere hos oss, och det dröjer inte länge innan alla är samlade igen. 

Benen skakar när vi kommit hela vägen ner till byn igen. Allas kinder lyser röda och vi tackar hjärtligt instruktörerna. De vinkar av oss och vi snubblar skrattandes över torget. På vägen ner hade Niall kommit på den geniala idéen att åka och bada nere på ett av de andra hotellen - Holiday Club. Trots att ingen av oss har speciellt goda minnen därifrån bestämmer vi oss för att det är ett gott förslag och badkläder finns att köpa i hotellets minishop. 

Varm luft torkar våra blöta hår när vi gemensamt tågar in på Holiday. Affären är liten och skidor är uppställda bakom kassan och det finns en salig blandning av skidkläder, mössor och fleecetröjor. Dock hittar vi en liten ställning med svarta badkläder. Jag ser att både Danielle och Eleanor letar fram S-märkta underdelar och jag fingrar osäkert på min L-märkta. Plötsligt slår det mig att jag inte alls vill bada med dem. Att visa upp mig själv är som att visa upp alla mina dåliga kvalitéer. Det känns som om Niall kommer se mig bredvid dem och plötsligt ångra sig, ta sig själv tillbaka och leta upp det han förtjänar. Jag sväljer och täcker lappen med handen. Niall är påväg att säga något men stänger munnen igen innan han och Liam går och betalar. 

Det känns olustigt när vi skiljts åt från killarna för att byta om och jag börjar skala av mig alla lager av kläder. Killarna hade hyrt ut handdukar åt oss och jag tvinnar den hårt runt min kropp. På vägen in till poolen ser jag mig i en av de stora speglarna och jag ser de andra tjejerna gå förbi mig. De båda skulle kunna få plats i mig. Hela vägen genom duschen och sedan ut i poolen har jag mina armar slagna om min hårt indragna mage och jag anstränger mig för att sträcka på ryggen. Niall och Liam ligger redan i poolen och väntar flytande på att vi ska hoppa i. Danielle tar min hand och sedan Eleanors och uppmanar oss att vi hoppar tillsammmans. Jag släpper tveksamt min mage och vi hoppar på tre. Vattnet sluts runt om mig och letar sig upp i min näsa. Med ett simtag är jag uppe vid ytan igen och vågorna slår runt om mig. Danielle bryter också genom vattenytan och skyfflar en våg av vatten över Liam som fräsande skvätter tillbaka på henne. Niall simmar fram till mig och slingrar sina armar runt mig. Han står på sina tår och håller upp mig ovanför ytan. 

 ”You’re beautiful.” viskar han och jag känner hur jag blir alldeles varm. Vi kysser varandra men avbryts av ännu en skur av vatten. Tillsammans simmar vi runt i äventyrsbadet och jag visar dem alla trix som finns tillhanda med olika bubbeleffekter och strömmar. Vi köar också huttrande upp till vattenruschkanan som slingrar sig på hotellets utsida. Jag sätter mig mellan Nialls ben - trots att det är strängt förbjudet att åka mer än en - och han lägger sina armar om mig. Lampan visar grönt och med en knuff från Liam är vi påväg utför. I mitten av åkturen så skimrar det lysen överallt och Nialls andedräkt är varm i min nacke innan det sluttar utför och vi dränks i poolen på slutet. Skrattande ställer vi oss upp och väntar på dem andra. 

Det är relativt blöta, utmattade och skrattandes som vi lämnar tillbaka våra badband och handdukar och beger oss mot utgången. Jag ska sova uppe hos dem på hotellet och Liam har bokat middag nere i baren. Danielle försvinner iväg för att köpa en varmkorv och Liam travar moloket efter henne. Jag, Niall och Eleanor blir ståendes vid entrén och plötsligt ser jag hur en ung tjej, lite yngre än mig, kommer emot oss. Nialls grepp om min hand hårdnar och Eleanor flyttar sig närmare honom. Hon kammar fram håret över axlarna och ser ner i golvet. Jag står undrande kvar och snart är tjejen så nära att jag kan nudda henne. Hon mumlar för sig själv och ser ut att svimma lite halvt. 

”Oh my god, it’s you!” säger hon högt och Niall släpper min hand och ser sig om. Jag ser att hans blick flackar till Liam borta i kiosken. ”I- I- I-” stammar tjejen som fumlar med sin telefon. Niall ler självsäkert och signalerar till mig att fortsätta gå. Eleanor lägger en arm om mig och vi skyndar ut genom entrén. I ögonvrån ser jag Niall ta tjejens telefon och ta en selfie med henne och honom. Eleanor vinkar till sig en taxi som vi sätter oss i medan vi väntar. 

”Shit!” säger hon högt när hon smäller ner på sätet. Hon lägger armarna i kors över bröstet och drar en djup suck. ”Shit.” säger hon igen. Jag gnuggar mina händer mot varandra. Jag tänker på hur Nialls ögon lyst av panik när han såg sig om efter Liam och hur stressad han varit när han schasat iväg mig och Eleanor. Och jag tänker på Eleanors reaktion, hennes ”Shit!” som varit som en bekräftelse att allt kommer gå åt helvete nu. Det är som när polisen avslöjar en kriminell plan i alla deckare, de är upptäckta. Brända. 

Det dröjer några minuter sen kommer Niall, Liam och Danielle ut till bilen. Eleanor beordrar chauffören att köra till Copperhill och Niall sätter sig med ansiktet i händerna. Jag vill klappa hans rygg, krama om hans axlar och viska att allt kommer bli okej men han är alldeles inne i sig själv. Liam sitter och skakar på huvudet, Danielle håller hans händer och det är som om alla ger ifrån sig ett enda andetag till suck. 

”It wasn’t that bad.” säger Danielle lugnande. Niall fnyser och Liam ger henne ett litet leende. 

”Don’t be too sure.” svarar han dovt.

Här har ni ert, förhoppningsvis, efterlängtade kapitel. Jag är lite rostig men jag ska försöka skruva ihop allting så att slutet spinner ut i ert tycke. Mina månader utan er har varit händelserika, men varje dag har jag suttit med ett tomt dokument framför mig och dragit mig för att skriva. Men nu är jag tillbaka för att ge er ett välförtjänt slut på Cindy och Niall. 

Lämna gärna era åsikter nere i kommentarerna!