Karaktärspresentation: Niall Horan
Hej allihop, jag heter Niall James Horan och jag har fått i uppgift att skriva lite om mig själv. Ni får ursäkta att jag inte är den bäste på att skriva, än mindre att berätta om mig själv. Vi får se hur det går!
Jag föddes i en ganska liten stad kallad Mullingar i mellersta Irland. Jag började färga mitt hår blont när jag var fjorton tror jag, och det var inte särskilt populärt hos någon. Det slutade med att några började reta mig, och det var då jag började ta flykten till dåliga medel. Först så köpte jag ut alkohol hos langare utanför systemet. Jag minns lukten av dem, och prasslet av sedlar när vi skickade dem mellan varandras fingrar. Det var ingen bra miljö att vistas i, men ingen visste om det och då var det ju bara jag som mådde dåligt av det. Jag slutade i alla fall med det när jag upptäckte att min storebror förvarade eget vin i sin garderob (vi var båda underåriga) och han tillät mig dricka av det så länge jag inte skvallrade till pappa eller mamma. Det gjorde jag inte, för jag var så beroende av alkoholen.
När jag bestämde mig för att söka till The X Facor så var det för att jag ville ha en ändring på allt, och det fick jag ju. När jag åkte ut på Bootcamp tillsammans med de andra killarna gömde jag mig på toaletten med min “vattenflaska” (vitt vin) och försökte dränka mig igen. Jag trodde att Gud valt mig till att bli alkoholist, han kanske behövde just mig i den rollen liksom. Min mamma hittade mig på toaletten så jag sprang gråtande och gömde mig bakom några andra killar (det var Harry och hans två kusiner haha) (visste jag inte då) som försökte trösta Harry som höll på att svämma över av tårar efter att ha åkt ut. Plötsligt kom de här scenarbetarna och ropade upp Harrys namn och han stannade upp med att gråta och torkade av ansiktet med sin fula mössa. Sen ropade de upp Louis och Zayn också. De fyra som redan var uppropade kollade på varandra och ställde sig borta vid mannen som ropat upp dem, och sen sa han mitt namn. Och jag blev liksom babyyyyy I’m a fireeeeewoork (ifrågasätt mig inte) inombords, men utombords snörpte jag bara ihop mig och gick upp på scenen med dem. Sen blev vi ett band och bla bla bla. Ointressant som fan.
Nu tappade jag bort mig i mitt utseende, jag är blond (jag vill inte vara det, men någon måste ju vara det så) och har blå ögon (ni kallar det baby blue eyes, låter inte det lite mesigt?) (harry är ju pretty pretty princess så mitt kanske är ganska lugnt ändå) (haha paranteser). Det är precis så att jag kan kolla ner på Louis med mina 176,5 cm och det är ascooolt. Plus, jag kan inte bli solbränd! Det går inte!
Mitt största intresse är lugnt gitarrer, fotboll och musik. Min ena hjärnhalva är fotboll och den andra musik helt enkelt: jag älskar det! Jag hejar på Derby Country som är ett irländskt lag jag altid hejat på. Jag och min pappa brukar gå på deras matcher den lilla tiden jag är ledig och det är verkligen det jag som älskar att göra. Jag lärde mig spela gitarr på riktigt när jag var tretton, och det var dels den kunskapen som gjorde att jag tog mig igenom alla jobbiga perioder. Do re mi so la (:
Den största plot twisten (jag snackar internet lol) med mig är att jag inte är så öppen som alla verkar tro att jag är. På grund av mitt förflutna har jag svårt att lita på folk, men jag vet ändå precis hur mycket och vad jag ska berätta för att få en person att gilla mig. Schh säg det inte till någon. Men jag försöker vara så trevlig jag bara kan, och jag tror jag är lite flirtig! Jag gillar folk som är väldigt rakt på och försöker vara högre i rang, jag är liksom van med att alltid se upp till någon och gömma mig bakom någon rygg, så det är skönt. Killarna i bandet tycker att jag lätt blir sur, men de vet inte om mitt förflutna (förutom Zayn nu då, och dröm-Louis ugh), och jag har rätt att få varva ner och gnälla lite tycker jag.
Min perfekta tjej är någon med bestämt lynne som faktiskt kan stå upp lite för sig själv, men ändå låter mig gulla med henne och få bossa lite ibland haha. Sen måste hon ha fina ögon, då vet man var man ska titta. Sen gillar jag om hon har lite booty (ni vet ju vem som har det ;)))
Men jag vet faktiskt inte vad mer som är intressant med mig, ni får fråga om det är något såklart!
Kram, er Niall :P
23. I Gonna Freak Out In A Moment
Jag lutar mig mot diskbänken och den kalla metallen skrapar emot en del av min rygg tröjan inte riktigt täcker. Den bittra smaken av öl ligger på tungan och jag låter fingrarna trumma mot bänken. En kall vindpust sveper genom rummet från den öppna balkongen och jag höjer blicken lite. Det är Louis som precis dragit igen balkongdörren efter sig och jag följer honom med blicken. Hans ögonbryn är djupt neddragna och ögonen är så svarta att man knappt kan urskilja pupillen. Han rör sig snabbt, som ett djur i attack, och mot dörren. Jag lossar händerna om bänken och kastar mig i hans väg. Våra kroppar kolliderar med varandra och jag håller nästan på att tappa andan av kraften han medför. Jag griper tag om hans midja och tvingar honom bakåt. Först tror jag att han ska slänga mig ur sin väg, men han kollar bara på mig med sina mörka ögon.
”Get out of my way.” morrar han och jag känner hur hans kropp spänner sig under mina fingrar. Jag ser undrande på honom, sen kommer smällen. Han vrider sin arm så att den slår till mig i sidan och jag drar hastigt efter luft. Jag uppbringar all kraft jag har för att stoppa honom ifrån att rusa ut. Min kropp pressas mellan honom och den tunna trädörren, och han ser argt på mig. ”Step back Niall.” fortsätter han. Jag skakar på huvudet.
”What the hell happened?” frågar jag flämtande efter luft. Louis börjar darra av de höga spänningarna som rusar genom hans kropp och jag ger honom ett ont öga så att han ska berätta vad som hänt. ”Tell me!” ryter jag och hoppas att Zayn inte ska vakna från sin trans på soffan. Det brukar vara lugnt, efter ett par drinkar och ett party så däckar han utan att vakna. Louis ruskar på huvudet för att klarlägga vad han är ute efter.
”He promised me.” viskar Louis hest och ser upp i mina ögon.
”Promised you what?” frågar jag och försöker tyda hans ögon som inte börjat ljusna än. Sen slår det mig, och jag tappar all kraft i kroppen. Louis utnyttjar chansen och slänger upp dörren så att jag slås in i väggen och går raskt ut i korridoren bort mot trapporna. Jag rundar dörren och jagar ut efter honom. Han småspringer ner för trapporna och börjar hånle när han ser Harry smyga in genom entrén. Nästan ljudlöst så rör han sig över golvet med mig tätt i hälarna, som låter desto mer, och Harry fångar oss med blicken. Hela hans gestalt sjunker och han backar två steg bort från tjuren som argsint rusar emot honom. Han håller upp händerna, men Louis är redan framme för att rycka tag i hans slag på kavajen. Nästan plågsamt mjukt trycker han in Harry på en toalett och smäller igen dörren bakom sig. Jag flåsar ikapp och går mot toalettdörren och öppnar den och smiter in. Louis slänger Harry mot en av de kaklade väggarna och ställer sig i hela sin längd framför honom. Trots att Harry har ett huvud i fördel gentemot Louis så kryper han ihop mot den kalla väggen. En ensam lampa gungar i taket och kastar långa skuggor omkring sig. Om mina tankar stämmer så står jag på Louis sida, men som sagt, jag hatar när Harry råkar illa ut. Vad han än gör så förtjänar han alltid välmående på något sätt, men jag överväger starkt att skita i det just nu. De andra två stirrar på varandra en stund, de ser in i varandras inre och utväxlar tankar. På just det här sättet hör dem ihop, de kan bråka och älska i tystnad, osynligt för även det skarpaste ögat.
”I’m so fucking lonely Louis.” halvskriker plötsligt Harry och kastar sig lite framåt, men drar sedan ihop sig mot väggen igen. Louis skakar långsamt på huvudet och höjer blicken lite.
”I will never stop fighting, and all that fighting is for you.” väser han och försöker att skaka bort spänningen i sina knogar. Jag står veligt vid mitt emellan dem och bevittnar det som de säger, det är som en upprepning av det Louis sagt till mig på balkongen. Harry fuktar snabbt sina läppar.
“I like Cindy, she’s great!” morrar Harry.
“You’re playing with her!” säger jag och bryter in i konversationen Det är som om min röst spräckt en bubbla som skyddande varit runt om dem och Harry ser mörkt upp på mig. Ett leende löper över hans ansikte och han höjer lite på ögonbrynen, road av det jag sagt.
“I am playing with her?” frågar han och skrattar till innan han tar två steg för att komma fram till mig. Han sticker ut ett finger och petar mig hårt i bröstkorgen. “I think you’re the one who’s playing with her.” säger han anklagande och fortsätter att hålla vid till sitt råa leende. Louis slår till honom på armen för att tillkalla hans uppmärksamhet och han snurrar runt lite igen.
“Why can’t you see my struggle?” viskar Louis hes efter att skrikande. Jag blickar över Harrys hansikte som är upplyst av lampan i taket, och det får honom att skina i ett mystiskt ljus.
“I want to have my arm around you Louis, that’s all.” säger Harry och hans röst ringer i porslinshandfaten. Louis biter sig i läppen. “I want to show everyone that you’re mine.”
“But you can’t because-” börjar Louis.
“That’s right, and if you gonna hang around with El I can have some fun myself!” Harry skriker plötsligt igen och jag tar ett steg tillbaka.
“I need to hang out with her, it’s-” Harry avbryter Louis igen med en hög suck och Louis går emot honom och försöker lägga sin hand på hans arm. Harry drar sig undan.
“Don’t touch me.” säger han argt och lutar sig mot den kaklade väggen igen. Louis mörknar igen och jag börjar faktiskt fundera på vem av dem som kommer överleva när det kommer till den fysiska striden. “I’m done Louis, done with us.” Det är som om hela världen stannar när han säger det. Louis mun faller öppen och han stirrar rakt in i Harrys ögon. Deras värld snurrar till och Harry skakar lite på huvudet utan att släppa iväg Louis. “Sorry.” mumlar han och bryter Louis blick. Louis står kvar och stirrar rakt framför sig. Harry tränger sig förbi mig och jag försöker att ge honom en frågande knuff i sidan, men han skuffar undan mig som om jag vore en leksak. Dörren slår igen och en hög smäll ekar runt om mig och Louis. Jag väntar, väntar på vad han ska göra och vad han ska säga. Väntar på hans krasch, för jag är säker på att den kommer. Men Louis bara står alldeles stilla och tar stöd mot handfaten för att inte falla omkull.
“Niall?” säger han efter några minuter. Jag höjer blicken från mina skakande händer och ser på honom. Hans rygg speglas i den stora spegeln som täcker väggen bakom honom och en ensam tår letar sig ner för hans släta kind.
“Yes Louis?” svarar jag och drar tyst in ett djupt andetag.
“I gonna freak out in a moment, can you hold me?” frågar han långsamt med andan i halsen. Det tar några sekunder innan jag uppfattar vad han sagt. Orden sjunker in ett i taget och när min kropp äntligen reagerar så lägger jag mina armar om Louis och håller hårt i honom. Hans muskler spänns plötsligt och han börjar försöka slita sig loss. Jag håller hårt i honom och börjar dra ner honom på golvet. Han tappar balansen och vinglar ner bredvid mig samtidigt som han sliter i mina armar för att jag ska släppa honom.
“I won’t let you.” mumlar jag och tvistar mina ben runt hans så att han ska bli stilla. Det känns som när man håller i en fisk för att den inte ska slippra ur ens händer, bara det att Louis är mycket större. Till sist lugnar han sig och jag släpper benen runt honom, men fortsätter att ha armarna runt hans axlar. Han hulkar till och fler tårar rusar ner över hans kinder. Tystnaden är slående om man bortser från hans snyftningar under mig, och jag känner hur jag börjar krampa av att sitta still så länge.
“He didn’t mean it, Louis.” säger jag utan att Louis svarar. Vi sitter tysta några minuter innan jag byter benposition till knästående och ser på hans rufsiga bruna hår. “You can sleep with me tonight.” säger jag och drar bort hans arm från hans ansikte. Ögonen är rödsvullna och spruckna och han andas häftigt när han ser mig. “Come on, let’s go.” säger jag och drar upp honom på fötter. Han står och andas en stund innan han sträcker lite på sig och drar en servett från en hållare. Den drar han under sina ögon och ser till att han ser lite mer normal ut. Sen går han förbi mig ut genom dörren och jag följer efter honom. Harry syns inte till någonstans när vi springer upp för trappan och låser in oss på mitt, Harry och Zayns rum. Louis går in i mitt rum medan jag går och hämtar ett glas vatten till honom. Det kalla vattnet rusar över mina fingrar och jag pianospelande rörelser med dem. På vägen tillbaka kikar jag in i Zayn och Harrys rum, men bara Zayn ligger ihopkurad i överslafen. Harry kanske har gått in till Liam, eller så har han tagit en taxi bort från hotellet. Med en axelryckning stänger jag deras dörr igen och smyger in till Louis. Han har tagit av sig skjortan men har fortfarande sina jeans på sig. Hans kropp ligger utslängd ovanpå täcket och jag ställer ner vattenglaset på hans sängbord och tar av mig mina kläder. Med lätta dunsar glider de ner på golvet och jag kryper ner under det varma täcket. Louis vrider på sig bredvid mig och jag funderar på om jag borde hålla om honom, men jag somnar innan jag hinner göra något.22. Made Me Believe In My Own Words
Efter att vi ätit upp går vi upp till rummet igen. Det känns tungt att gå upp efter all mat, men som tur är går alla i samma takt. Liam stönar och klappar sig på magen. Vi skrattar åt honom och jag kastar en blick bakom mig. Harry har sackat efter och går bredvid Cindy upp för trappan. De småpratar lite och hon skrattar till flera gånger. Den tjocka mattan under mina fötter viker sig plötsligt och jag faller framåt. Jag vet inte vad det är, men trappor verkar inte gilla mig.
”You okay mate?” frågar Harry och tar några snabba steg uppför de trappstegen som skiljer oss åt.
”Yeah, he’s okay.” säger Cindy som också kommit ifatt. Jag rynkar pannan mot henne och spottar ur mig något i stil med:
”Maybe I’m not.” Hon höjer bara på ögonbrynen och går förbi mig och Harry. Harry ger mig en hård blick och vi går sedan tillbaka upp mot rummet.
”Wanna take a walk?” frågar Harry och jag nickar långsamt. Jag lutar mig nära honom så att han ska höra vad jag säger, trots att musiken inte är speciellt hög.
”Sure.” svarar jag och han reser sig. Han räcker sin hand till mig och jag tar den och han drar upp mig på fötter. Jag följer med honom ut i hallen och han tar ner min jacka som hänger över Nialls. Han håller upp den och jag stoppar in mina armar i ärmarna. Han sveper sin mörka rock om axlarna och virar en lång halsduk om halsen.
”Do you reach them?” frågar han när jag sträcker mig efter mina skor. Jag nickar men han flyttar ändå lite på sig och drar sedan på sig sina mörkbruna boots. Han ser sig över axeln och öppnar sedan dörren för att försäkra sig om att ingen ser att vi smiter ut, och jag går förbi honom i dörröppningen. Vi smyger ner för trappan och går ut i natten. Snön knastrar obehagligt när vi går på den och Harry huttrar till vid min sida. Himlen är mörk och tusentals stjärnor fläckar himlen. Det ser ut som om någon stängt färg på ett svart papper. Luften är kall men lätt att andas in och lugnet är slående. Harry gräver ner sina händer djupt i sina fickor och stirrar upp mot himlen.
”It’s beautiful.” säger han och jag rycker på axlarna. Han ser ner på mig och ler. ”You’re so in tense all the time.” säger han utan att låta nedlåtande, men jag skrattar ändå till. Hans ansikte blir uttryckslöst och han väntar in att jag ska berätta något mer för honom.
”Well, I just can’t believe anything because I’ve just celebrated Christmas with my biggest idols and all I want to do is scream and kiss you and… you know fan stuff. But I can’t because you’re my guests and I can’t understand why you even want to be with me.” rabblar jag och slår ut med armarna. “And Nialls so rude and so cute and-“
“You doesn’t like him, right?” frågar Harry och stannar upp. Han vänder sig mot mig och jag öppnar munnen kluven om vad jag ska säga. Någonting rasslar till i hans ficka och han drar fram ett paket med cigaretter. Han öppnar det och tar fram två stycken och ger en till mig.
”I doesn’t smoke.” mumlar jag.
”Me neither.” svarar han med ett litet leende och knäpper eld i en tändare. Jag suger in röken och börjar hosta. Han ler, men hostar även han när han drar in röken. Vi står stilla och studerar varandras ansikten som bolmar i rök. Hans runda drag är slående och jag biter mig lätt i läppen.
”I’m just confused.” säger jag och låter ett stort rökmoln sila genom min öppna mun. Han fuktar sina läppar och väger lite på ena foten. Natten sveper in oss som i en mörk säck och jag drar mig närmare honom, törstande efter värme och han låter mig krypa in vid hans sida.
”I bet.” säger han och låter två strilar med rök skjuta ur sina näsborrar. Han ser ut som en tjur redo för strid, men hans lugna yttre vittnar om att han inte skulle vara farligare än Ferdinand på julafton. En stor stark tjur med ett så förskönat yttre att man hänger sig efter honom, tror på honom och spelar högt på honom, men egentligen vill han bara sitta där och lukta på sina blommor. På något sätt har jag alltid känt att det här är Harrys verkliga jag, men så kan det komma ett rykte som rasar ens förhoppningar som ett torn byggt av skeva klossar. Han hostar till och bilden av Ferdinand försvinner. Hans ansikte suktar efter att säga något, hans läppar väts gång på gång och han flackar lite med sin skarpgröna blick, men inte ett ljud glider ur hans mun. Jag hostar också och låter min cigarett falla genom luften. Det pyser till när den landar och jag studerar den när de sista hopfulla gnistorna dör ut och blir ett minne lika ynkligt som andetaget jag precis drog.
”It’s really nice to have you around by the way.” säger Harry och sneglar lite på mig i ögonvrån. Hans locker studsar runt hans symetriska ansikte och ler lite.
“It’s really nice that you’re staying here.” säger jag så slätt jag bara kan utan att lägga till något i rösten, det är nästan så som jag pratar med en kund om jag jobbar extra hos mamma. Känslolöst och kallt, precis som byn jag spenderat hela mitt jävla liv i. Harry vänder lite till på huvudet.
”No, I really mean it. You’re affecting us in a good way; you kind of give us hope.” säger han och försöker att inte snubbla över sina egna ord. Jag skakar på huvudet så att några slingor med hår ska ramla ur mitt ansikte så att jag ska kunna se på honom utan att något kommer i vägen.
”Hope?” frågar jag och rynkar pannan lite.
”Yeah, you made us –at least me- to believe in my own words.” Han drar upp en cigarett till ur fickan och tänder på den. En svag gnista letar sig inåt och bränner tobaken som följer det smala pappersröret, och Harry drar in ett djupt andetag. Jag föreställer mig röken passera genom hans hals och in i hans lungor för att snurra runt och sedan susa ut genom hans näsa. I vanliga fall skulle jag slagit cigaretten ur handen på honom, men någonting med det han gör får det att pirra i mig. Den långsamma rörelsen han gör när han höjer giftpinnen till sina rosa läppar och varje muskel som spänner sig innanför Zayns kappa.
”What words?” frågar jag spänt.
”To date fan, or a girl your age.” säger han och hans gröna ögon växer framför mig. Aktiviteten i hans hjärna och nikotinet som rusar fram inom honom speglas i den gröna irisen, men han bryter inte med blicken. Det är som om mina fingrar skulle dartpilar letandes efter sitt mål, för jag söker plötsligt med händerna uppåt hans krage och runt hans nacke. Han släpper sin halvrökta cigarett och låter snön tysta ner den innan han särar sina rosa drömmer och vi mjukt attackerar varandra. Trots att kyssen bara varar några sekunder så är det som om någon släppt lös tusen fjärilar i min mage. Harry släpper mig motvilligt och lägger sin panna mot min, djupt bugande inför mig. ”Someone like you.” viskar han hest. Mina läppar skakar till av en huttring som går genom min kropp trots att Harry står så nära, och han lägger sina armar om mig och håller mig hårt intill sig. Hans bröstkorg rör sig upp och ner och jag drar in doften av hans parfym blandat med lukten av Zayns kappa. ”I’ll call a cab.” mumlar Harry och gräver upp sin telefon från bakfickan av sina tajta byxor. Jag suger in läpparna och biter hårt i dem. Hans kyss bränner som eld och jag vänder bort huvudet från honom. Snart har han beställt en taxi av hotellet och den kör fram för att hämta mig. Jag öppnar bildörren, men han drar min hand emot sig så att mitt ansikte kommer nära igen. Han studerar mitt ansikte några sekunder innan han placerar en fjäderlätt kyss på min kind och låter mig gå. En viskning om att föraren ska köra försiktigt utväxlars och han smäller igen dörren efter mig. Mina kalla händer fumlar efter bilbältet och jag drar det hårt över bröstkorgen. Det hakar upp sig och jag rycker några gånger i det så att det ska lossna. Föraren väntar på adressen och jag rabblar den hastigt innan jag sjunker ner i sätet och försöker motstå frestelsen att ser ut genom den mörka rutan. Bilen börjar rulla och Harry försvinner ur sikte.
~
Harry ser bilen med Cindy försvinna bort och han drar ett djupt andetag och riktar blicken uppåt hotellet. Han räknar fönstren och försöker hitta balkongen som tillhör hans hotellrum. Det femte uppifrån och trettonde från sidan. Medan han räknar tänder han ytterligare en cigarett och drar hungrigt in röken. Röken fastnar i halsen och han hostar till när han får syn på fönstret och balkongen utanför det. En mörk gestalt vänder honom ryggen högt där uppe och han känner igen skepnaden perfekt.
Louis.
