Efter att vi ätit upp går vi upp till rummet igen. Det känns tungt att gå upp efter all mat, men som tur är går alla i samma takt. Liam stönar och klappar sig på magen. Vi skrattar åt honom och jag kastar en blick bakom mig. Harry har sackat efter och går bredvid Cindy upp för trappan. De småpratar lite och hon skrattar till flera gånger. Den tjocka mattan under mina fötter viker sig plötsligt och jag faller framåt. Jag vet inte vad det är, men trappor verkar inte gilla mig.

”You okay mate?” frågar Harry och tar några snabba steg uppför de trappstegen som skiljer oss åt.

”Yeah, he’s okay.” säger Cindy som också kommit ifatt. Jag rynkar pannan mot henne och spottar ur mig något i stil med:

”Maybe I’m not.” Hon höjer bara på ögonbrynen och går förbi mig och Harry. Harry ger mig en hård blick och vi går sedan tillbaka upp mot rummet.

”Wanna take a walk?” frågar Harry och jag nickar långsamt. Jag lutar mig nära honom så att han ska höra vad jag säger, trots att musiken inte är speciellt hög.

”Sure.” svarar jag och han reser sig. Han räcker sin hand till mig och jag tar den och han drar upp mig på fötter. Jag följer med honom ut i hallen och han tar ner min jacka som hänger över Nialls. Han håller upp den och jag stoppar in mina armar i ärmarna. Han sveper sin mörka rock om axlarna och virar en lång halsduk om halsen.

”Do you reach them?” frågar han när jag sträcker mig efter mina skor. Jag nickar men han flyttar ändå lite på sig och drar sedan på sig sina mörkbruna boots. Han ser sig över axeln och öppnar sedan dörren för att försäkra sig om att ingen ser att vi smiter ut, och jag går förbi honom i dörröppningen. Vi smyger ner för trappan och går ut i natten. Snön knastrar obehagligt när vi går på den och Harry huttrar till vid min sida. Himlen är mörk och tusentals stjärnor fläckar himlen. Det ser ut som om någon stängt färg på ett svart papper. Luften är kall men lätt att andas in och lugnet är slående. Harry gräver ner sina händer djupt i sina fickor och stirrar upp mot himlen.

   ”It’s beautiful.” säger han och jag rycker på axlarna. Han ser ner på mig och ler. ”You’re so in tense all the time.” säger han utan att låta nedlåtande, men jag skrattar ändå till. Hans ansikte blir uttryckslöst och han väntar in att jag ska berätta något mer för honom.

”Well, I just can’t believe anything because I’ve just celebrated Christmas with my biggest idols and all I want to do is scream and kiss you and… you know fan stuff. But I can’t because you’re my guests and I can’t understand why you even want to be with me.” rabblar jag och slår ut med armarna. “And Nialls so rude and so cute and-“

“You doesn’t like him, right?” frågar Harry och stannar upp. Han vänder sig mot mig och jag öppnar munnen kluven om vad jag ska säga. Någonting rasslar till i hans ficka och han drar fram ett paket med cigaretter. Han öppnar det och tar fram två stycken och ger en till mig.

”I doesn’t smoke.” mumlar jag.

”Me neither.” svarar han med ett litet leende och knäpper eld i en tändare. Jag suger in röken och börjar hosta. Han ler, men hostar även han när han drar in röken. Vi står stilla och studerar varandras ansikten som bolmar i rök. Hans runda drag är slående och jag biter mig lätt i läppen.

”I’m just confused.” säger jag och låter ett stort rökmoln sila genom min öppna mun. Han fuktar sina läppar och väger lite på ena foten. Natten sveper in oss som i en mörk säck och jag drar mig närmare honom, törstande efter värme och han låter mig krypa in vid hans sida.

”I bet.” säger han och låter två strilar med rök skjuta ur sina näsborrar. Han ser ut som en tjur redo för strid, men hans lugna yttre vittnar om att han inte skulle vara farligare än Ferdinand på julafton. En stor stark tjur med ett så förskönat yttre att man hänger sig efter honom, tror på honom och spelar högt på honom, men egentligen vill han bara sitta där och lukta på sina blommor. På något sätt har jag alltid känt att det här är Harrys verkliga jag, men så kan det komma ett rykte som rasar ens förhoppningar som ett torn byggt av skeva klossar. Han hostar till och bilden av Ferdinand försvinner. Hans ansikte suktar efter att säga något, hans läppar väts gång på gång och han flackar lite med sin skarpgröna blick, men inte ett ljud glider ur hans mun. Jag hostar också och låter min cigarett falla genom luften. Det pyser till när den landar och jag studerar den när de sista hopfulla gnistorna dör ut och blir ett minne lika ynkligt som andetaget jag precis drog.

”It’s really nice to have you around by the way.” säger Harry och sneglar lite på mig i ögonvrån. Hans locker studsar runt hans symetriska ansikte och ler lite.

“It’s really nice that you’re staying here.” säger jag så slätt jag bara kan utan att lägga till något i rösten, det är nästan så som jag pratar med en kund om jag jobbar extra hos mamma. Känslolöst och kallt, precis som byn jag spenderat hela mitt jävla liv i. Harry vänder lite till på huvudet.

”No, I really mean it. You’re affecting us in a good way; you kind of give us hope.” säger han och försöker att inte snubbla över sina egna ord. Jag skakar på huvudet så att några slingor med hår ska ramla ur mitt ansikte så att jag ska kunna se på honom utan att något kommer i vägen.

”Hope?” frågar jag och rynkar pannan lite.

”Yeah, you made us –at least me- to believe in my own words.” Han drar upp en cigarett till ur fickan och tänder på den. En svag gnista letar sig inåt och bränner tobaken som följer det smala pappersröret, och Harry drar in ett djupt andetag. Jag föreställer mig röken passera genom hans hals och in i hans lungor för att snurra runt och sedan susa ut genom hans näsa. I vanliga fall skulle jag slagit cigaretten ur handen på honom, men någonting med det han gör får det att pirra i mig. Den långsamma rörelsen han gör när han höjer giftpinnen till sina rosa läppar och varje muskel som spänner sig innanför Zayns kappa.

”What words?” frågar jag spänt.

”To date fan, or a girl your age.” säger han och hans gröna ögon växer framför mig. Aktiviteten i hans hjärna och nikotinet som rusar fram inom honom speglas i den gröna irisen, men han bryter inte med blicken. Det är som om mina fingrar skulle dartpilar letandes efter sitt mål, för jag söker plötsligt med händerna uppåt hans krage och runt hans nacke. Han släpper sin halvrökta cigarett och låter snön tysta ner den innan han särar sina rosa drömmer och vi mjukt attackerar varandra. Trots att kyssen bara varar några sekunder så är det som om någon släppt lös tusen fjärilar i min mage. Harry släpper mig motvilligt och lägger sin panna mot min, djupt bugande inför mig. ”Someone like you.” viskar han hest. Mina läppar skakar till av en huttring som går genom min kropp trots att Harry står så nära, och han lägger sina armar om mig och håller mig hårt intill sig. Hans bröstkorg rör sig upp och ner och jag drar in doften av hans parfym blandat med lukten av Zayns kappa. ”I’ll call a cab.” mumlar Harry och gräver upp sin telefon från bakfickan av sina tajta byxor. Jag suger in läpparna och biter hårt i dem. Hans kyss bränner som eld och jag vänder bort huvudet från honom. Snart har han beställt en taxi av hotellet och den kör fram för att hämta mig. Jag öppnar bildörren, men han drar min hand emot sig så att mitt ansikte kommer nära igen. Han studerar mitt ansikte några sekunder innan han placerar en fjäderlätt kyss på min kind och låter mig gå. En viskning om att föraren ska köra försiktigt utväxlars och han smäller igen dörren efter mig. Mina kalla händer fumlar efter bilbältet och jag drar det hårt över bröstkorgen. Det hakar upp sig och jag rycker några gånger i det så att det ska lossna. Föraren väntar på adressen och jag rabblar den hastigt innan jag sjunker ner i sätet och försöker motstå frestelsen att ser ut genom den mörka rutan. Bilen börjar rulla och Harry försvinner ur sikte.

~

Harry ser bilen med Cindy försvinna bort och han drar ett djupt andetag och riktar blicken uppåt hotellet. Han räknar fönstren och försöker hitta balkongen som tillhör hans hotellrum. Det femte uppifrån och trettonde från sidan. Medan han räknar tänder han ytterligare en cigarett och drar hungrigt in röken. Röken fastnar i halsen och han hostar till när han får syn på fönstret och balkongen utanför det. En mörk gestalt vänder honom ryggen högt där uppe och han känner igen skepnaden perfekt.

Louis.