Hola! Jag har på senaste tiden fått in sjukt mycket frågor på att jag ska skriva lite om mig själv, så jag tänkte att det var dags att göra det. Det irriterar mig lite att Niall fick skriva först, han tar över hela storyn, men ett silver är väl helt okej antar jag. 

Hur som helst heter jag Cindy Rita Lise Olovsson. Jag bor i Åre och har gjort det i hela mitt liv. För ett år sedan började jag gymnasiet i Järpen en bit utanför Åre. Där trivs jag väl helt okej, det kunde varit bättre men jag klarar mig. Jag har en yngre bror vid namn Casper och två föräldrar som är som alla andra föräldrar. De är övertrevliga och undrar alltid vad jag håller på med. Men det är ändå skönt att jag får göra vad jag vill utan att de oroar sig allt för mycket. I mellanstadiet hade jag inte så många vänner utan försökte mer fly in i musikens värld. I högstadiet hade jag tre bästisar men de spreds sedan med vinden i samband med gymnasier och annat, jag saknar deras skratt varje dag. Jag började gilla One Direction i december 2011, och de påverkade mitt liv väldigt positivt. Jag har lärt mig massor av musik och de har gjort mitt liv lite mer positivt. Instrument är inte min grej, jag kan inte ens ta ett ackord på gitarr. Men jag har spelat saxofon, men det kommer jag inte ihåg något av haha.

Jag har nog inte pluggat en enda dag i hela mitt liv, men jag har ändå hyfsade betyg. Jag är intresserad av att lära mig saker och är närvarande, men det betyder inte att jag verkligen studerar och läser på i det jag borde. Mitt favoritämne är helt klart svenska. Faktumet att jag kan skriva saker andra läser är en sak som får mig att le varje dag. Engelskan är sämre, och jag ser hur killarna flinar ibland när jag pratar. Ugh, det är svårt. 

När jag träffade Niall i liften trodde jag att jag drömde, trots att jag babblat med honom på svenska innan. Trots att det skulle kunnat sluta med att jag skrikit honom rakt i ansiktet så höll jag mig på något konstigt sätt och övertygade mig själv om att det inte var verkligt. När jag sedan fick komma upp till deras hotell och fick kramar av dem så förstod jag att det var riktigt, de var riktiga. Helt sjukt, jag önskar att alla ni också skulle kunna få uppleva det. Dock var det lite av en chock hur killarna var irl, ni förstår nog vad jag menar. De var ohövliga och jag gillade varken Niall eller Liam till en början, men det har släppt nog. De var kanske bara nervösa över min perfektion (jag skämtar okej). Jag gillade Zayn bäst, utan tvekan. Han var så rar under bowlingen. Eleanor är också kanon! 

Jag är en ganska öppen och ärlig person som rodnar mycket. Jag har aldrig haft någon som gillat mig, så jag är helt ovan med det. Det känns så konstigt att the Niall Horan skulle bli min första kyss *tihi*, men det är samtidigt fantastiskt och speciellt. När killarna kom hit var jag bestämd på att jag skulle låta dem vara ifred, men har jag rätt i att det var dem som ville hänga med mig, haha. Det är bara så sjukt att de vill hänga med mig, gosh. Men annars är jag oftast positiv men kan bli arg av små saker, eller sådär himlar-mycket-med-ögonen-för-att-du-är-en-idiot. Vintern är inte min favoritårstid, fast egentligen har jag ingen favoritårstid. Dock förknippar jag våren med massor av bra saker, så våren får det bli! 

Några har undrat över mitt utseende. Niall tycker att jag har fina ögon, men jag kommer inte ihåg om han har sagt det eller om det är jag som har märkt det. Hans ögon är till för att drunkna i, punkt. Jag har hållit mitt hår relativt kort så att inte snö och annat ska trassla till det alltför mycket. Jag är medellängd, 171cm för att vara exakt. Personligen tycker jag att alla killar i bandet är ganska korta, kanske inte Harry, men korta. En kille är inte lång förrän han är minst 185cm. Min kropp har jag inte mycket kommentarer på. Den är kurvig och magen är inte platt när jag sitter om man säger så. Mina lår nuddar varandra och jag får dubbelhaka när jag skrattar ibland. Man ska vara nöjd med det man fått, och det är jag. Kroppsdelar jag är stolt över? Rumpan kanske, och så gillar jag mina händer. Mina ögon är också blå btw. 

Utan att skriva alltför mycket mer ska jag berätta för er hur en perfekt partner ska vara. Jag är heterosexuell, men har inget emot någon annan läggning. Jag är som jag är och de är som de är. Den perfekta killen ska ha humor och vara ärlig om vad han tycker. Helst ska han kunna ta ett argument och inte rusa ut så fort man säger något (jag vet någon som kan vara bra på det hmm). Jag gillar inte killar som tillbringar all vaken tid på dygnet. Han ska helst vara lätt tonad, men inte muskulös hehe. Men egentligen spelar det ingen roll, man bara känner när den rätta kommer helt enkelt. 

Jag kommer avsluta det här nu, tack för att ni stod ut med mig. En liten bild på lilla mig kommer finnas längst ner. Döm mig inte för mycket. Kom ihåg att ni alla är underbara, och tack för att ni följer mitt liv här på bloggen! 

Kramis, 

Cindy.