Detta har hänt:

”I promise you Niall, nothing happened” säger han. 

”He’s right Niall” hon låter avvaktande. ”I’m not his type anyway.” 

”And how do you-” börjar jag. Harry avbryter mig. 

”I told her-”

”Told her what?” snäpper jag av honom. 

”That I’m gay” svarar han tyst. 

”Oh...” åter igen har jag inget att säga. ”Well then, I’ll come down so we can talk” lägger jag till.

”You’re truly an angel” bekräftar han och jag skakar på huvudet. 

”That’s nothing” svarar jag och sätter mig bredvid honom. Han vänder sig lite mot mig och hans gröna ögon blir allvarsamma. ”You can never tell anyone about me and Louis, okay?” säger han långsamt, avvaktande för att jag verkligen ska förstå innebörden. Jag nickar. 

”Of course not, but I do wish you could be together” säger jag och han biter sig i läppen. 

”Yeah, me too” säger han. ”But we can’t and I need to keep up with that.” Jag låter bli att fråga honom om Eleanor, för det är uppenbart att det kommer vara en svag punkt hos honom. Att höra om flickan som stal hans pojkvän, eller lånade, för att han inte kan vara med honom. Det är för ovanligt, äckligt och orealistiskt. Jag tänker på alla bilder det finns på Louis och Eleanor och hur mycket varje bild måste sticka till i Harrys hjärta varje gång han ser dem. Hur mycket han måste längta efter att kunna hålla om Louis och visa världen vad de är. Harry pressar fram ett leende mot mig och kramar min hand, ger mig lugn. 

”Hungry?” frågar jag och han nickar. Samtidigt hörs ett skall från hallen och jag himlar med ögonen. Mamma och pappa jobbar och Casper är redan ute i skidbacken eller hänger med sina kompisar. ”Niall’s here” säger jag och reser mig. Harry svingar sig till fötter och samlar ihop lite av sina saker för att bära med dem ner för trappan. Han tassar nästan ljudlöst efter mig, och jag vänder mig mot honom innan jag öppnar dörren. Harry darrar där han står, lockarna åt alla håll och munnen hårt ihopknipt. Jag har inte på mig mer än ett par korta shorts och en långärmad tröja. Jag tar hans hand, precis som han gjort med mig, och trycker den lätt. 

”It will be fine” säger jag mjukt. Sen öppnar jag dörren och släpper in Niall. Han har hakan instoppad under kanten på sin jacka, så som han haft när jag träffade honom på torget, och han pressar fram ett leende. 

”Hi” säger han och granskar oss två. 

”Hi” svarar Harry och jag suckar utan att säga något. 

”I and Harry were just up for some breakfast. Are you hungry?” frågar jag istället och tar hans jacka ifrån honom. Han rycker på axlarna och drar av sin toppluva och kastar den på bänken där min familjs mössor och vantar ligger utspridda. Jag suckar igen, oförstående om varför han ska vara så tvär, och leder in dem i köket. ”I’ll make some oatmeal, you want some?” Harry tackar jag och Niall slår sig ner vid bordet, på samma plats som han suttit förut. Jag plockar fram burken med havregryn och öser i fyra deciliter innan jag fyller upp med vatten och strör lite salt i det. 

”Do you want help with something?” frågar han blygt och väger lite på sina smala fötter. Jag nickar och pekar kylskåpet. Han börjar plocka ur grejer efter mina instruktioner och snart är vi i full gång med att koka mjölk och steka ägg tillsammans. Niall sitter vid bordet och vi försöker hålla upp en konversation med honom. Det märks att Harry undviker Louis som ämne och jag låter honom komma undan med det. Niall pratar inte så mycket utan svarar mest enstavigt på det vi frågar honom, även han undviker Louis. 

”Do you want cinnamon in your milk Niall?” frågar jag och ser på Niall. Hans kopp står på bänken framför mig och jag har redan rört ner socker och lite kakao i den. Niall skiner plötsligt upp och lyfter hakan från sin hand. Han nickar ivrigt. 

”Damn yes, Harry you need to taste it!” säger han upphetsat och ger Harry en varmare blick än på hela morgonen. Harry ler och nickar. 

”Sure” säger han, troligen nöjd över att Niall äntligen piggnat till lite. Jag ler och blandar ner en matsked kanel i varje kopp och bär sedan fram dem en och en till bordet. Niall omsluter sin kopp med händerna och blundar några sekunder, sakta glidandes med händerna mot det upphettade porslinet. Harry smuttar på sin kopp och slickar sig sedan om munnen för att få bort den lilla mjölkmustachen som bildats på hans överläpp. Jag ler, men skriker inombords. De här två männen sitter vid mitt bord och dricker varm mjölk med kanel, det är obegripligt. Deras samtal har lossnat lite och jag sitter som i trans och lyssnar på dem. Helt oberoende av kameror och scenarbetare, bara dem och lite frukost. Det måste vara fantastiskt att vara med i deras gäng, kunna berätta saker för varandra och bara vara. Få uppleva världen tillsammans och tjattra om det på kvällarna. Förstå varandra på en helt unik nivå. 

”Cindy?” Nialls röst är mycket mjukare än när han ringde på morgonen. Hans mjuka blonda hår hänger ner över hans panna och han har en grå tajt underställströja på sig. Jag hummar som svar och skakar lite på huvudet, fortfarande inte medveten om vad han sagt. 

”Mm” svarar jag flummigt och försöker slita blicken från hans lilla grop i hakan. Han skrattar lite. 

”Do you have any idéas what we should do today?” frågar han och jag skakar lite kort på huvudet igen. Jag tänker faktiskt efter, sorterar de idéerna jag haft när jag gav honom förslaget att göra allt utom att åka skidor, men hittar inget fack som direkt skulle passa oss tre. 

”Nope, what do you want to do?” frågar jag och studerar dem sedan tyst. De ser på varandra. ”You must be sick of skiining” säger jag sedan vänd mot Harry. Han rycker på axlarna. 

”Well, yeah” svarar han och rynkar sedan pannan som om han funderar på vad vi skulle kunna göra. Jag trummar lite med fingrarna på bordskanten, så som jag alltid gör när jag är uttråkad, och knäpper sedan med dem. Niall ser upp från sin tallrik med lite brända äggkanter. 

”What’s on your mind?” frågar han och jag kommer och tänka på den lilla textraden som står i statusrutan högst upp på Facebook. Men hans kommentar får mig att le. Han har sugit in mitt kroppsspråk så pass mycket att han kan se när jag fått en idé. 

”We could go sled racing” föreslår jag och deras ansikten sjunker lite, som om de inte alls gillar idéen. 

”Sled racing..?” Niall låter tveksam och jag nickar. Harry rycker på axlarna och verkar lägga barnsligheten bakom sig. 

”Sure, but my clothes-” 

”You can borrow some of dad” säger jag med en enkel vink på handen. Niall rycker också på axlarna tillslut och ler, han verkar också vara med på det. 

***

Bergbanan tickar långsamt uppåt för bergssidan. Jag står lutad mot en tunn träskiva som skiljer de olika ståsektionerna åt inne i konstruktionen. Harry sitter vid mina fötter och fingrar lite på handskarna han fått låna av mig. Båda har lånat täckbyxor och vantar av pappa. Ingen av oss vet vart vi ska fokusera blicken, så vi cirkulerar runt i kabinen och ibland korsas min och Nialls blick. Han vågar på sig ett litet leende. Det är skönt att se att han verkar ha lagt vårt bråk bakom sig. Att bråka med honom är surrealistiskt, det är som en dröm och en rent helvete samtidigt. Det knakar till i banan och den stannar. En liftkille i rött Skistar-ställ kommer och öppnar alla dörrar för att släppa ut oss. Stjärnbacken rullar ner mot hotell Fjällgården och både turister och erfarna åkare kommer i full karriär nedför branten för att svänga över en bred betongbro för att sedan ta sats nedför backen till VM6:an. Jag tar snöret som sitter fast i pulkan och börjar dra den över den uppkörda snön. Harry släpar på en madrass. Vi snor runt hörnet på bergbanehuset och stegar iväg mot Kälkspåret. För en gångs skull är det öppet. Det orangea nätet ligger kastat på sidan av ingången och jag skyndar på stegen, spänd på att åka. Snön är tung att gå igenom och små mjuka flingor singlar från himlen. Ett fåtal turister kör om oss innan vi är framme. 

”Okay guys, you can ride the mattress” säger Harry och lämnar över madrassen till mig. ”I’ll take the sled.” insisterar han och tar pulkan ur mina händer och sätter sig på den. Pulkan välter nästan när han viker in benen framför sig i en ställning som ser mycket obekväm ut och sedan drar sig framåt med hjälp av händerna. Små vilsna lockar sticker fram ur hans mössa och bildar en krans av hår runt hans ansikte. Han ser på mig som ett barn på julafton och skjuter sedan ut tills det börjar luta. Hans pulka sätter fart nedåt och jag känner ett par händer om min midja. Niall sitter redan på madrassen och drar nu ner mig framför sig. Jag sätter mig mellan hans ben och han krokar sina ben runt min midja. Harry har redan kraschat i den första skarpa svängen och håller just på att gå tillbaka en bit uppför backen för att få fart igen. Han sätter sig på pulkan och åker före oss igen. Niall andas nära mitt öra och jag känner en rysning gå över min hud. Mina händer knyts runt snöret längst fram på madrassen. 

”Ready,” börjar han mjukt.  

”Steady,” fortsätter jag. Han knäpper sina händer runt min mage.  

”Go!” ropar vi och kastar oss ut för backen. Vi klarar första svängen utan större problematik och fortsätter sedan nedåt. Harry har kommit en bit, men vi tar snabbt in på honom. Madrassen är halare än pulkan och vår extra vikt gör att vi lätt kommer kunna vinna över honom. Speciellt också när Harrys knän snuddar marken när han svänger. Vi kommer över krönet på ännu en backe och åker om Harry på vägen ner. 

”Heeeeyy!” skriker han från en plats lite över oss. Vi ser bak på honom och tappar då helt kontrollen över madrassen. Den tumlar runt och det ramlar in snö bak vid våra luvor. Niall svär från någonstans under mig och jag öppnar ögonen igen, vilt skrattandes. Han skrattar också men avbryter sig och stannar upp för att kolla upp på mig. Hans blå ögon går i kontrast med hans bleka skinn och han sträcker sig lite uppåt för att komma närmare mig. Jag viker undan och kravlar upp till kälkspåret igen. Harry har bromsat in vid vår madrass och ser på oss med ett flin i mungipan. Jag rätar upp madrassen igen och Niall tar sin plats bakom mig. Vi åker ner till bergbanans början igen och åker upp igen, flera gånger. Men efter krashen kan jag inte låta bli att önska hans händer lite tajtare om mig än innan.