”Hello Louis!” ”I’m with Cindy, her place.” “I was just about to go.” “No, she said she was busy.” “Mhm.”

“Who’s busy?” viskar jag och han spärrar upp ögonen och skakar på huvudet.

”You.” mimar han och ger mig en hård blick.

”I’m not busy.” säger jag förvånat. 

I was walking far from home

Where the names were not burned along the wall

Saw a wet road form a circle

And it came like a call, came like a call from the Lord

Melodin utspelar sig tyst i mitt huvud och jag stirrar ut i tomma luften för att minnas orden. De känns långt bort, så genialiskt skrivna, och tillsammans bildar de en låt som jag önskar att jag skrivit. Så är det när man är musiker; så fort man hör en riktigt bra låt tänker man: fan, den där skulle jag kunnat skriva. Min dröm var att skriva egen musik, men genom att delta i The X Factor, och främst därefter gå med i ett band, så kraschade jag de drömmarna. Varje gång som jag presenterar mina låtar för de andra killarna blir de tveksamma, speciellt Liam och Zayn, och säger att jag borde jobba på dem lite mer. Harry och jag har suttit och försökt spela in lite låtar, men vår bristande talang med tekniska produkter hade inget gått speciellt bra. Jag är tacksam för att han försöker, men att försöka räcker inte. Man vill inte släppa en låt som folk anser är ganska bra, men de säger försök igen. En låt måste vara perfekt, det är då man kan kalla sig konstnär.

”How do I look?” frågar Cindy och jag kollar upp. Hon har en vippig kjol och en luftig blus nedstoppad under den. Till det har hon bara ett par svarta strumpbyxor och en stickad tröja. Jag skrattar till och hennes leende försvinner från hennes ansikte. Jag förstår att jag måste förolämpat henne med mitt skratt.

”You’re playing high.” säger jag med ett leende. Hon vrider på sig och kjolen vaggar runt hennes lår.

”What do you mean by that?” frågar hon och jag rycker på axlarna och förklarar att hon inte behöver klä upp sig så mycket, alla har ändå bara ett par jeans och en tröja på sig. Eller jag tror att de bara har något i den stilen. Sanningen är den att jag aldrig firat jul med de andra, det är vår lediga tid då vi faktiskt har lov att vara ifrån varandra. Oftast saknar vi inte varandra alls, vi hörs bara av på Louis födelsedag och om vi får något viktigt jobbmejl. När vi återförenas igen strax efter nyår så brukar vi visa lite bilder på julbuffén och vår familj. Louis visar bilder på sina småsystrar och vi förundras alltid över hur lika de är honom, men ändå så olika. Hans syskon växer på ett annat sätt än våra andras syskon, och det är ganska roligt. Han visar aldrig några bilder på Eleanor, mest av anledningen att de inte träffas på hela december. På något sätt kommer det bilder från dem på julafton upp på internet, men jag misstänker att det är riggade bilder som tagits i maj och inte december. ”Well, shall I just take leggings and a sueter then?”

”Take whatever you want, but I think your current outfit is a little bit too… dressed.”

“Okay… I’ll look for a shirt then.” mumlar hon och går tillbaka in i badrummet. Jag suckar och fortsätter att trumma på bordet. Det tar tio minuter innan hon kommer ut igen, nu har hon bara ett par svarta tights och en för stor stickad tröja. Hennes hår ligger i lockar över hennes axlar och de blå ögonen är förstärkta med mascara. Hon är väldigt vacker, speciellt de där blå ögonen. Men kyssen hade varit ett misstag, i alla fall om man ska se på hennes reaktion, och jag vill inte att det upprepas. Hon gillar inte mig, det är bara att acceptera. Känslan av att bli dissad känns konstig i magen, men det är trots allt jag som dissat henne i början. Hon är bara ett fan ändå, ingen viktig.

”Did you call a cab?” frågar jag och hon skakar på huvudet, förvånad över att jag inte gjort det eftersom jag inte varit ett skit upptagen på den trekvarten hon varit i badrummet för att fixa iordning sig. Jag tar upp telefonen och ringer upp till hotellet och ber dem att skicka en bil till hennes adress. Kvinnan i luren låter stressad och jag antar att det är för att alla vill gå ut såhär dagen efter svenska julaftonen. Vi sätter oss ner vid köksbordet och väntar tålmodigt på bilen. Hon ser på mig och jag försöker att undvika att drunkna i hennes ögon.

”I don’t have any gifts for you.” säger hon generat och jag höjer på ögonbrynen och vrider mig mot henne.

”Hell no, now you can’t come. I’m sorry but this is unacceptable.” säger jag ironiskt och börjar sedan skratta. Hon skrattar också och jag lutar mig lite över bordet för att komma närmare henne. ”You don’t need to give us anything.” Hon nickar.

”But you invited me-”

”Louis invited you, and Louis do never ask for much.” Nej, för han låtsas ha en flickvän medan hans pojkvän gråter sig till sömns, tänker jag med en inre ögonrullning. Är det något jag aldrig skulle kunna berätta för henne är det om Louis och Harrys kärlek. För om hon inte är och lita på skulle jag kunna förstöra allt. Allt som de byggt upp skulle rasera, och det är något jag inte vill vara ansvarig för. Louis skulle troligen aldrig förlåta mig, och Louis vet jag inte vad han skulle göra.

~

Trappan stönar under oss när vi går upp för den. Vi följer den långa korridoren på tredje våningen och kommer tillslut fram till mitt, Zayn och Harrys rum. Jag drar lite i dörrhandtaget, men dörren stretar emot och jag knackar. Jag stampar med foten i golvet, som om det skulle göra att tiden går fortare, och snart öppnar Zayn dörren. Han lutar sig mot Cindy som ryggar tillbaka lite, men han ger henne en snabb puss på kinden och skådar henne lite snabbt upp och ner.

”You look great.” säger han och ler. Leendet jag slagit bort från hennes ansikte återvänder igen och hon börjar rodna.

”Thanks.” säger hon och går förbi honom i dörren. Han följer efter henne in och lämnar mig ensam på tröskeln. Jag hänger upp min jacka och drar igen dörren efter mig. Zayn tar Cindys jacka och hänger upp den över min. Hon står nervöst och väntar på oss, men Zayns säkra leende gör henne bättre till mods och jag tränger mig förbi dem. Jag vet att han bara försöker vara trevlig mot henne, han skulle inte gå bakom ryggen på Perrie, men han skulle kunna vara lite mindre sliskig. Med ett stön svänger jag runt väggen och går in i vardagsrummet.

”Here he is!” hyllar Louis mig och alla ger honom ett litet hejarop. Jag ler och bestämmer mig för att njuta av kvällen trots att Cindy är med och sätter mig sedan i en av sofforna. Jag petar på Louis och nickar ut mot hallen.

”She doesn’t know.” mimar jag och Louis ögon vidgar sig lite som om han kom på det precis när jag sa det. Han reser sig och erbjuder Eleanor en plats bredvid sig. Hon rynkar pannan men reser sig från sin plats och sätter sig på Louis soffa istället. Louis klämmer ner sig mellan Eleanor och Harry, och Harrys leende droppar från hans ansikte. Louis mimar något till honom och han nickar med ett vagt leende. Det svider i mig att se dem såhär. Liam verkar inte tänka på det, men jag gör. Han sitter på golvet med armen runt Danielles midja. Hon lutar sitt huvud mot hans axel och hennes hår måste fungera som en luftig huvudkudde. Zayn kommer in och Louis ger honom och Cindy en ovation dem med. Zayn erbjuder Cindy platsen bredvid honom i den andra soffan och hon tar den tacksamt och sätter sig stelt med benen i kors.

”I love your sweater.” säger Eleanor med ett leende och fyrar av ett leende mot Cindy. Jag ler och tackar tyst de andra för att de får henne och må bra när det enda jag gör är att få henne må dåligt. Vi pratar en stund innan Liam hänvisar alla ner till julbordet. Tack och lov har hotellet julbord hela veckan, så vi har bokat ett bord och förhoppningsvis så har Louis ringt ner till lobbyn och bett dem flika in ännu en stol till vårt bord. Vi tar trapporna ner till källaren där restaurangen och spaet finns och vi blir ledda av en kvinna in till vårt bord. Hon delar ut dryckesmenyer och berättar att den vegetariska menyn serveras vid ett sidobord till den ordinarie menyn. Vi nickar och hon frågar vad vi vill dricka. Louis bläddrar igenom menyn och beställer sedan in det huset rekommenderar och några stora tillbringare med vatten. Den lilla servitrisen kilar iväg bakom baren och vi ägnar uppmärksamheten åt varandra igen. Alla i restaurangen är uppklädda till tånaglarna, men vårt lilla sällskap är iklädda mjuka jeans och tjocka hoodies. Egentligen vill jag vara hemma på Irland och fira jul med min familj, det hade inte varit helt fel att prata ikapp livet lite med Greg innan jag beger mig ut på tour igen. Han friade till sin fästmö Denise under hösten, så till våren kommer vi ändå träffas på deras bröllop.  Sen har han lovat att komma på vårt uppträdande på The X Factor och senare även på en av våra konserter på Irland. Greg är en av de få personerna jag kunnat prata med på senare tid, rättare sagt sedan han upptäckte mig snoka i hans garderob. Sen den dagen hade jag varit säker på att inget kunde vara värre än att han hittade mig där, och vi har pratats vid om allt. Ha är den första personen jag ringer om något skulle vara fel, och han försöker alltid hjälpa mig igenom det. De andra säger att det är bra att ha en syster för att de lär dem så mycket om tjejer och vad tjejer gillar (jag kan inte se vilken nytta Harry och Louis har av det ha), men jag har verkligen en bror, en polare, att snacka med. Greg betyder så otroligt mycket för mig.

Servitrisen kommer tillbakavinglandes med en stor bricka på armen. Brickan är fylld med små, knubbiga ölflaskor och fyra stora kannor med vatten. Hon ställer mödosamt ner dem på bordet, och hon vinglar till för varje gång en tyng lättar från hennes arm. Liam som sitter ytters tar emot allt och ställer ner det framför var och en inåt båset vi sitter i. Hon ler och skyndar sedan iväg igen. Liam fingrar på bordets kant och suger in läpparna så att munnen blir ett rakt streck.

”Do you think we can start?” frågar han och jag rycker på axlarna. Buffén ser inbjudande ut med skinka, korv, ost och sylta. Cindy som sitter på min yttersida reser sig och ler varmt mot oss allihop runt bordet. Hennes leende är så levande.

”Yeah, come on guys.” säger hon och går iväg mot buffen. Min blick dras nedåt hennes rumpa medan hon går, den vickar lätt fram och tillbaka och ett litet leende tränger fram i min mungipa och jag skakar på huvudet. Harry stöter till mig i sidan och jag kravlar ut från båset och går mot buffén jag också. Cindy står och snurrar en tallrik mellan fingrarna medan hon funderar på vad hon ska ta för sig av, och jag tränger mig förbi henne med blicken riktad mot potatisen. Jag tar två potatisar och öser sedan på med köttbullar och sylta. Det finns så mycket och jag inser ganska snart att jag kommer behöva gå flera gånger och fylla på om jag vill äta allt. Fler gäster har börjat anlända till salen, och vi skyndar oss alla att ta färdigt och kryper sedan ihop bredvid varandra i båset igen. Ölen går fint med maten, men det är ändå vattnet som går ut. Maten är tung och vi fortsätter att småprata. Alla överröser Cindy med frågor om Åre och om henne, speciellt om henne. Hon svarar artigt på dem, men det känns som hon oroar sig för att säga fel saker, och det är ofta som hon lutar huvudet framåt för att håret ska dölja hennes röda kinder.

Efter att vi ätit upp går vi upp till rummet igen. Det känns tungt att gå upp efter all mat, men som tur är går alla i samma takt. Liam stönar och klappar sig på magen. Vi skrattar åt honom och jag kastar en blick bakom mig. Harry har sackat efter och går bredvid Cindy upp för trappan. De småpratar lite och hon skrattar till flera gånger. Den tjocka mattan under mina fötter viker sig plötsligt och jag faller framåt. Jag vet inte vad det är, men trappor verkar inte gilla mig.

”You okay mate?” frågar Harry och tar några snabba steg uppför de trappstegen som skiljer oss åt.

”Yeah, he’s okay.” säger Cindy som också kommit ifatt. Jag rynkar pannan mot henne och spottar ur mig något i stil med:

”Maybe I’m not.” Hon höjer bara på ögonbrynen och går förbi mig och Harry. Harry ger mig en hård blick och vi går sedan tillbaka upp mot rummet. När vi når upp kommer Liam och Eleanor bärande på två varsina kassar med något jag gissar är paket. Påsarna Eleanor håller i kan omöjligt vara från henne, det måste vara Louis presenter till alla oss. Jag håller upp dörren för dem och de skuffar sig förbi mig. Jag följer efter in och backar bakåt några steg när jag inser vilket presentparadis vårt hotellrum förvandlats till. De två sofforna är som två små öar i havet av inslagna lådor som trasslar ihop sina färgglada julklappsnören. Bara genom att kolla på paketen kan jag avgöra vem de är ifrån. De från Zayn är de som är mest prydligt inslagna eftersom han aldrig slår in dem själv, han låter alltid butikerna slå in dem åt honom. Harrys har alldeles för mycket tejp på sina och han drar ofta bara ett enkelt band runt sina. Liams paket är sterila och ofta inslagna i svart eller vitt papper och ett rött snöre. Louis paket har små kort inkilade under snörena med rim och ledtrådar om innehållet. Mina paket är inslagna i tidningspapper och med tjocka band. Vi brukar alltid ha en liten minicermoni innan vi skiljs åt för julen, och då delar vi ut våra julklappar. Vi brukar mest ge varandra något litet, som en film eller en CD-skiva. Förra året fick jag gitarrsträngar av Zayn och en låda med alla The Scrpipts album av Harry. Vi ger aldrig bort saker som är dyra till varandra, vi äger ungefär lika mycket och vi är alla medvetna om att vi inte behöver mer än nödvändigt. Istället använder vi dem pengarna till att köpa fina saker till våra familjemedlemmar. Det hurras lite extra när Lottie, Fizzy och Waliyah får en extra check på Hollister.

Eleanor och Liam slår sig ned hos sina respektive, och Harry glider ner på platsen alldeles intill Cindy.

”Who want to be Santa?” frågar Liam och ser menande på mig och Zayn som inte har någon flickvän att hålla om. Jag himlar med ögonen och räcker upp en hand.

”I voulonteer!” säger jag.

”I voulonteer as tribute!” säger Zayn i en så hög stämma att jag tror hans röst ska spricka.

”Did you just quote Katniss?” frågar Danielle och alla börjar skratta. Efter att jag flyttat mig till klapparnas centrum drar jag åt mig det första paketet som på inslagningen borde vara från Liam och läser högt på etiketten.

”I wish you a Merry Christmas Harry from Liam.” Harry tar emot paketet och skakar lätt på det. Alla väntar på att han ska öppna det. Första paketet är alltid lite heligt. Harry drar sina långa fingrar längst med pappret och sprätter upp tejpen. Det prasslar till när han drar av pappret och hittar en kvadratisk låda med en kamera på.

”What is it?” frågar Louis och lutar sig mot Eleanors axel för att se bättre. Harry börjar le och vänder lite på kameran.

”It’s a polaroid camera.” säger Liam. “It’s like Instagram but in real life.” säger han och alla börjar skratta åt skämtet. Jag fortsätter att dela ut julklappar. Cindy sitter hela tiden tyst vid min sida och iakttar scenen som utspelar sig framför henne. Vi kan inte förstå hur fantastiskt det här är för henne. Jag gräver fram en hög med kuvert. Jag räcker ett av kuverten till var och en av dem, sen väntar jag bara på att de ska öppna det. Zayn öppnar sitt och ser upp på mig.

”Thanks man!” säger han och håller upp två biljetter. Jag ler. Det hade varit ett genidrag att köpa biljetter till årets största koncerter. Harry fick två till Jason Mraz, Zayn fick två till Will.I.Am’s nedslag i London, Eleanor håller strålande upp fem biljetter till Rihanna och Danielle har en bunt innehållande biljetter till hela hennes dansgrupp så att de ska kunna gå på Beyoncé. Det finns inte ens någon mening för dem att fråga hur hade du råd? som vilken normal människa som helst kanske skulle gjort. Vi har råd, det bara är så. Liam öppnar sitt kuvert och finner bara ett klistermärke som Cindy rotat fram ur en låda hemma.

”Are Zip-Line?” frågar han och rynkar pannan. Han kollar snabbt på Cindy men sedan på mig. ”Is this your idea?” säger han och ser på mig och jag nickar lite. Jag vill inte säga att det egentligen var Cindys, det känns så fel att inkludera henne ännu mer i allting. Dessutom finns det inte en chans att hon ska få följa med eftersom det bara finns sex platser i varje grupp. Liam ler och lägger klistermärket i bakfickan. Jag fortsätter vara road av att dela ut julklappar och snart tar det slut. Det tar lite tid innan alla öppnat sina, men när alla papper är avslitna och ligger som ett hav runt oss så drar en gemensam suck genom rummet. Louis reser sig från sin plats bredvid Eleanor och går fram till diskbänken. Han böjer sig under vasken och alla följer honom nyfiket med blicken. Han drar axlarna uppåt och en box med öl blottar sig.

”Let’s get this party startin’!” ropar han. 

Detta har hänt:

”Cindy, I’m sorry for kissing you like that, and that I was rude to you.” säger han och kniper ihop sina torra läppar. Jag höjer hakan lite och granskar den mulna himlen för några sekunder.

”And I’m sorry for slapping you like that.” säger jag. “It was just a reflex.”

“Admit it!” säger han med ett litet leende.

”Admit what?” frågar jag.

”It’s quite cool to be kissed by me.” Han blinkar lite mot mig och jag får en omställning i hjärnan igen.

”I’ll take this one.” säger han och lägger den framför mig. Jag sträcker mig efter en av brödskivorna och lägger den på min bricka och griper tag i smörkniven. Niall kollar ner på sitt bröd några sekunder innan han stirrar ut genom fönstret igen. Det är nästan som om han ser något långt borta.

”Merry christmas by the way.” säger jag och ler lite. Tanken om att de firar jul en dag senare än vi i Sverige hade slagit mig helt plötsligt, och jag undrar i bakhuvudet lite varför han sitter här med mig istället för att vara med de andra.

”What did you get yesterday?” frågar han och tar smörkniven ifrån mig.

”I got three movies, a perfume, a couple of books, shirts, new headphones and a giant poster with your face on it.” Han ler när jag säger det sista. Litet sådant där halvt leende, men han verkar fortfarande lite irriterad över att jag frågade om hans musikskrivande förut. Det var som om det vore något heligt, eller så tror han själv att det är dåligt. När jag ser hans ögon bli mörkare igen så byter jag lite samtalsämne. ”Isn’t it weird to walk into a room there your face is all over the places staring down at you?” frågar jag vänligt för att rikta uppmärksamheten lite mot honom igen. Han rycker på axlarna.

”I don’t know, I haven’t been into a fan’s room like that.” Han skrattar till och jag lägger huvudet på sned. Han fattar vinken och öppnar munnen igen. ”We doesn’t do a lot of stuff like that, I’ve been into a hospital room with my face everywhere but not a room room.” Jag nickar. “But yeah, it’s kind of weird.”

“When are you heading home?” frågar jag. Han rycker på axlarna och tar en tugga av sin dubbla toast.

”I dunno, after finishing this toast maybe.” smaskar han nöjt. Jag nickar sakta och griper tag om koppen med den söta blandningen av kryddor. Den värmer i magen och det känns skönt att få upp värmen igen efter att ha varit i stallet hela dagen. Niall hade skakigt suttit av hästen och krävt att få komma in i värmen fortsats möjligt, därför hade jag slängt in honom i värmestugan och själv fixat iordning hästarna för hagen igen.

”Have you got them any gifts?” frågar jag och försöker hålla samtalet levande.

”Yeah, not Liam though.” säger han avslappnat, men det låter ändå som om han har lite panik över det. Jag tänker skarpt efter på vad Liam skulle gilla som faktiskt finns i Åre (vilket inte är mycket) och kommer sedan på att jag faktiskt inte vet vad de gillar privat, men jag försöker mig ändå på ett förslag. ”Does he like to try new things, like uhm surfing and that kind of stuff?”

”Mhm, but that doesn’t help me.” suckar Niall och börjar bita av kanterna på mackan. Han sväljer ner det svampiga brödet med den varma mjölken. ”He and Louis always tries new stuff, like bungy jump and surfing as you said. But me and the other lads don’t use to go with them, it’s Lilo stuff you know.” Jag ler när han använder termen Lilo i konversationen istället för att säga Liam and Louis, det var något som jag på allvar trodde var en fangrej att säga, men vi kanske smittar av oss.

”I maybe got an idea…” säger jag dröjande och han ser tveksamt upp från sina händer. Hans ansikte är sådär stöddigt igen, så som det var innan med höjda ögonbryn och ett halvt leende. Det är nästan som om han provocerar mig att misslyckas i allt jag gör, för att sedan komma och hålla om mig med en burk plåster i handen. Allting känns bara som ett löjligt skådespel.

”Oh really?” säger han ointresserat som om det inte spelar någon roll om han ger en present till Liam eller inte. Jag rynkar ögonbrynen åt honom för att visa att han irriterar mig och suger in kinderna lite.

”Yeah.” försäkrar jag.

”Then let’s hear it Cosonova.” säger han.

“My dad knows a guy, or he’s my brothers God father, and he works for Are’s zip line company-“

“That’s genius.” mumlar Niall och avbryter mig. Jag ruskar på huvudet eftersom jag inte hört vad han sagt riktigt men han viftar bort det med handen.

”You could take Liam and maybe the others out for a day of zip line.” avslutar jag eftersom han aldrig lyssnar på mig ändå. Han nickar frånvarande och bläddrar fram något på sin telefon, det ser ut som ett sms och jag vrider mig på stolen av nyfikenhet. Det skulle vara en dröm att få bläddra mellan hans meddelanden, men det är ännu en av alla tankar och drömmar som aldrig kommer gå i uppfyllelse. Strax efter han läst meddelandet börjar det låta i hans telefon, den välkända ringtonen Marimba skallrar och han drar fingret över skärmen och för telefonen till örat.

”Hello Louis!” ”I’m with Cindy, her place.” “I was just about to go.” “No, she said she was busy.” “Mhm.”

“Who’s busy?” viskar jag och han spärrar upp ögonen och skakar på huvudet.

”You.” mimar han och ger mig en hård blick.

”I’m not busy.” säger jag förvånat. Niall ser ut som om han vill kasta telefonen i väggen och sedan springa runt bordet för att slå ner mig, hans ögon säger allt. Han vill inte att jag ska vara ledig, av vilken anledning han nu inte vill det. Louis höjer rösten i luren och jag hör något i stil med ”she’s not busy, don’t lie to me Horan. Bring her here if she want to.”

”I’d love to follow.” säger jag med ett leende och reser mig upp. I det här läget känns det bara bra att reta Niall på alla sätt och vis som jag kan (och vem skulle tacka nej till att fira jul med sina största idoler?). Jag ursäktar mig för Niall som sitter och river i ett av sina nagelband och jag ser hur det ömmar rött under hans pekfinger. Jag går in på toaletten och stänger dörren bakom mig. Mina lungor drar in extra mycket luft under några sekunder innan jag vänder mig mot spegeln och gör ett stumskrik. Jag grimaserar i spegeln och snurrar runt på stället och viftar med armarna och skriker tyst rakt ut. Plötsligt stannar jag upp och ser allvarligt på mig själv. Håret är i en endaste röra och hänger i tjocka tovor ner längst mina axlar, ansiktet är rödflammigt och understället varmt och svettigt. Jag känner mig bara ful. Jag inser att jag inte ser ut som Danielle eller Eleanor, och jag kommer inte se klok ut när jag sitter bredvid dem. Kanske var det en dålig idé att följa med upp till hotellet ändå. Mitt huvud vaggar tyst från sida till sida.

Det här är din chans, ta den, tänker jag.